Jag hatar att se en person nedtryckt och se hur osäker en person kan vara när hon/han ska prata, redovisa något i skolan, gå bland folk osv. Jag har själv tryckt ner folk men man måste ha sina gränser. Oftast när jag har varit dum mot någon har jag haft en anledning. Oavsett vad jag har haft för anledningar så ångrar jag dom idag. När jag ser friends reklamer får jag rysningar och blir tårögd för jag har lätt att sätta mig in i andras situationer.

När jag gick på högstadiet var jag själv utsatt för det, kan inte säga att jag var helt mobbad för jag hade mina kompisar i klassen sen hade jag massor av kompisar utanför skolan, men väl i skolan och ibland utanför så fick jag alltid höra "negernäsa". Jag har aldrig velat visa mig svag men under den perioden mådde jag fruktansvärt dåligt och jag har inte kommit över det där än idag trots att det var två år sen sist. Jag fick sitta i möten med "mobbningteamet" i skolan, mamma fick komma till skolan när jag bröt ihop, min moster var där och en gång jag minns, det var bland det värsta "mobbarna" gjorde mot mig. Jag kom till skolan på måndagmorgon, då stod det "negernäsa" stort precis bredvid huvudingången. Folk frågade mig hur det var hela dagen men jag låtsades att inte bry mig även fast jag bara ville försvinna. Jag kommer nog aldrig komma över det. Sitter inte och skriver den här texten för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver den för jag vill att ni ska veta hur ledsen en person blir som är utsatt. Som sagt så hade jag mina kompisar där som tröstade mig men jag hoppas verkligen inte att några av min läsare sysselsätter sig med sånt här för då kan ni sluta läsa min blogg på en gång och så hoppas jag att dom som höll på med mig ångrar sig och att dom inte har gett sig på någon ny nu.

Jag hade hellre tagit några knytnävslag i ansiktet, dom hade läkt snabbt.